Med blandad förtjusning..

överlämnade jag nycklar och alla handlingar till Josephines nya ägare i dag. Josephine ägs numera inte av oss. Hon har tagit oss ca 3000 nm utmed våra kuster och varit en fantastsik
båt. Nu hägrar nytt projekt och det kommer det stå mer om snart...

Underbart klipp från 2008

Vi kastade loss tidigt från Visby och satte kurs mot Storkläppen norr om Väsetervik, det blåste 8-10 m/s SV. Hela dagen seglade vi dikt bidevind i en fart mellan 8-9 knop solen sken och det var en otrolig seglats. Josephine kändes som ett godståg som forsade fram utan möjlighet att stoppa. Oscar höll sig hårt i en winsch men ingen klagade.. man kan se den hur många gången som helst.

Nu är Josephine inpackad i sitt vinteridé helt konserverad och klar att möte vinterns kyla. Nu kan man bara minnas sommarens underbara seglingar och särskilt dagarna på Gotskan det går till historien och man hoppas bara de återkommer nästa sommar. Tak Josephine i år blevdet faktiskt inte mer än 800 Nm men det var grymt bra väder som var anlednigen till kort distans. Sen får jag ju lägga till ca 500 Nm för Biscayan så jag kom över 1000 Nm i med..

Nästa vecka är det båtmässa.. så nu börjar sommaren 2011... :)

Nautor swan 46 sailing

Vad fin hon är...

Nautor swan 46 sailing

Härliga sommarminnen..

Torrsättning i minus 2 grader... varför?

I går regnade det och blåste nordostligt... någon plusgrad (kanske). Losskastning och motorgång ut mot Svinninge för torrsättning. Så är det och det var kallt som tusan.. men till slut kom jag fram och gjorde en medioker förtöjning i frånlandsvind och kyla. Inte årets bästa direkt..men sista. Jag var tvungen och förtöja precis vid rampen vilket föranledde ett samtal från varvet 08.00. Kom och flytta din båt eller så får du ta upp den direkt... in i bilen och gasen i botten. 1.5 tim senare så hade jag tagit mig till Svinninge och släpat fram den 300 kg tunga vaggan och monterat ihop den. Precis då kom Josephine på vagnen och lastades av i vaggan... puh ingen rast och ingen vila. Sen blev det an ganska bra dag där jag började med att göra ren vattenlinjen och lyckades även i år montera ihop plockepinnet till täckställning. Så jag lämnade Svinninge 14.30 så var en stor del av höstrustningen klar. Nu är det bara att handla 10 liter Glykol och sätta upp pressarna sen är det verkligen helt slut.

Kanholmsfjärden september

Bra drag över "Kanan" med en Dufour 45 bakom oss.. :)

Lite nostalgi från varmare dagar..

Avrustad och klar

I kväll bar jag ut de sista ur Josephine och hon är nu helt avrustad, det känns som han skall i malpåse.

Rätt skoj att se henne tömd på alla inventarier för det blir så rent och fint när man plockar ut all "bull" som man lastar ner i henne. Undra om man behöver alla dessa saker ombord? Tror mest det handlar om förvaring av massa "bra ha saker" som man investerat i hos någon lycklig båttillbehörshandlare...

Rent snyggt och välstädat ombord.... Kan säga att förråden numera är sprängfyllda men en upphörd som skulle passa bättre på en Jagare.

Tror inte Josephine varit så här ren sedan hon levererades från Jacobstad 1986.

Hon kommer säker öka en halv knop på vägen till varvet...

Avrustning i solsken

I höst blev det inte som vi tänkt... (inte i år heller). Det finns ju inget bättre än att segla ut i oktober och det är lite kallt och himlen är klarblå och man är dessutom ensam i skärgården. Komma fram till en ensam förtöjningsplats stänga luckan och bara mysa med ett gott vin och en skön film och bara vara ombord. Höra hur värmaren går och känna friheten... men nu blev det inte så...

Istället så blev det massa andra saker som skulle göras just i höst.. så som barnkalas och avrusta Loftahammar som vi inte ens varit på i år och så har det varit en tre helger som jag tillbringat på mässor. Ja ja det är i alla fall trevligt och gå ner och fixa lite ("mysmecka "som AnnaKarin säger)när man har tid på kvällarna. Men nu var det dax att passa in vädret med att ta ner seglen och avrusta henne. Jag tog en tur på en timme och kände att all var i ordning och att alla system var igång. Allt väl i maskin och alla system fungerar fint än fast hon legat stilla i en månad..
Men nu ligger hon här avrustad och säkert ett halvt ton lättare...

Vårt nya storsegel på Oceankajen innan det vikts ihop.

Genuan är ett mäktigt tygstycke som kräver sin man att få ihop i säcken.

Men till slut så...

I går hade jag förmånen att få se en fin Swan 38 då jag besökte Svinninge inför torrsättning. Hon är byggd 1975 och mycket välhållen. Kul att se att de finns fler än jag som har känsla att ta hand om dessa skönheter.

Lite kul att komma ner i en 11 år äldre båt och känna sig så hemma, de är byggda på samma sätt och av samma människor och man kan nästan tro de är byggda intill varandra. Lite mindre.. men dock så lika.

Höstens seglingar ligger framför oss

Nu har Josephine legat stilla tre helger i rad pga att vi inte haft tid och packningsbyte i maskin. Men nu känner jag att det är dax att kasta loss och puttra ut i mörkret för nu börjar det bli stilla i skärgården och det är så härligt att komma ut på höstarna när himlen är så blå och det är lite stilla i skärgården. Hoppas vi får några fina helger nu när det lugnar ner sig på jobbet. Nästa helg kanske, helgen efteråt är jag i Paris sen kan det bli en helg till.. Längtar vekligen ut och det riktigt suger i seglingtarmen... Josephines nya batterigrupp borde kunna göra susen när värmaren skall gå hela nätterna..

Nu är Josephine på G.. efter tre veckors vila.

Jag upptäckte i somras att det droppade lite olja från oljetrågspackningen... och så är det väl med gamla maskiner... Josephines motor är renoverad 2007 då alla packningar byttes. Hon har gått 300 tim efter renoveringen och har fungerat ypperligt. Inget mer om det men efter semestern så kollade jag lite på detta och tyckte att en bult satt lite löst varpå jag drog åt den lite. Inte så smart för då gick packningen verkligen sönder..haha typiskt. Nu är det ju så att byta denna packning inte var så enkelt utan den kräver ett motorlyft. Efter lite konsultation med Yxpila Boat Yard så kom jag fram till att detta skulle göras här på Lidingö. Jag fick genom en kontakt tag i en "riktig" mekaniker som jobbar med bla Waxholmsbolgaet, KBV och Polisens båtar. Han gjorde en grym insats och lyfte maskin genom att lägga en regel över nedgången och lossa maskin och spela upp den 20 cm så att man kan få bort tråget. Nu sitter maskin på plats och hon är tät igen... Vad har jag lärt mig av detta? Jo.. packninger drar man bara inte åt hur som helst.. och att MICAB på Lidingö är riktigt kass samt även flera andra marinmekaniker som sysslar med fritidsbåtar. Deras inställning är att: "vi har slutat mecka med motorer vi byter bara ut mot nytt" Pinsamt att de får kalla sig mekaniker. De är på sin höjd installatörer. Micab i synnerhet. Jag kontaktede Micab för att komma ner och kolla på detta och kanske låta dem utföra jobbet. Det är typ 200 meter högst från hans verkstad. Vet ni vad svaret var? ...hmhm och motstånd sen svarade Tomhylsan " ta med plånboken"... Kundservice var inte hans paradgren tror jag. Jag sa då att det är nog bäst att du stannar i din verkstad så kontaktar jag någon annan..

Ellen on Tour vs Biscaya bukten 2010

Efter två timmars flyg till Dublin div. taxi och tåg i fyra timmar så anlände jag till Royal Cork Yacht Club... bildad år 1720 mao. världens äldsta "båtklubb". Där väntade Sailing Yacht Ellen och delar av hennes besättning


Här ligger vår stridsvagn färdigbunkrad inför en tuff resa över ett av världens tuffaste vatten. Hon är en svenskbyggd Najad 460 byggd på Orust i pansarkvalitet. Hon känns rätt "safe" faktiskt Hennes utrustning tar för lång tid att lista här men Josephine framstår som en ren semesterplattform (vad gäller utrustning..)

Tisd. förmiddag var avsatt för bunkring och inköp av förnödenheter vilket var intressant... ur prioriteringsperspektiv. Ombord kom det till slut och Ellen sjönk nog någon decimeter.

Sist men inte minst mönstrade vår fjärde besättningsman Anders Ekeman ombord 58 min före losskastning.. En snabb middag på Yacht klubben och sen lättade vi och gick med med tidvattnet ut ur Cork hamn mot kusten. Där satte vi en enkel och stabil kurs som vi hade i nästan 4 dygn. Kurs 180... mot Spanien.

Besättningen bestod av Kapten och Ellens härskare Göran Westerberg, Teknikansvarig Anders Ekeman, fartygets egen Spanska tolk "Pedro" (på bild ovan) och LillPelle fartygets gast....mastbestigare allt i allo..etc.

Tanken var att ge sig ut så snabbt som möjligt från kusten och komma över kontinentalsockeln ut på djupt vatten (runt 5000 meter) där sjön blir lugnare och vågorna längre. När vi satte segel så fick vi en bidevind på 11-14 m/s och bra fart direkt på runt 8 knop. Nu tuggades det distans på en gång, och dagen byttes mot en svart natt med relativt mycket sjöhävning och ett antal översköljningar.. men vi var pigga och glad (utom Pedro som hade något otalt med Ulrik) natten löpte på i full fart.

Andra dagen var den första lik och vi matade på i våra 8 knop i bidevind ut över havet....ner mot Spanska kusten. Vi blev rätt förvånade under andra dygnet då vi inte siktade några andra båtar under säkert 24 timmar. Vi trodde vi skulle få passera massa handelsfartyg men de låg säkert i hamn :)

Ellen är som bekant en Najad vilka är utrustade med en vindruta i framkant av sittbrunnen... Det kan man ha åsikter om och jag måste nog erkänna att mina åsikter har fått sig en kraftig "turn around".. Pensionärsruta... not! Otroligt bekvämt och skönt. Där satt man skyddad när sjöarna bröt över båten med en kaffe i handen och mådde som en prins.. Hmhm kan man montera på en ruta på Josephine...?

Skepparen Göran är en påläst man i sina bästa år... lite ruggigt lik mig vad båtar anbelangar. Jag var faktiskt tvungen att erkänna att jag om jag skulle utrusta en båt (med obegränsade resurser...) så hade vi nog hamnat extremt nära varandra i val av utrustning och materialval. Ellens "byssa" är vad jag anser den bästa lösningen ombord på en segelbåt. Ett längsgående pentry mot akterkabinen.

S/Y Ellen är utrustad med 3 klasser.... First class, Business Class och Monkey Class... Här sitter Anders i Business.. Anders är van vid långdistansflygningar och sov gott.. i sin fåtölj (tilläggas att Anders åker alltid Business), Monkey Class ligger längst fram ombord och är en hytt med två våningsbingar på varsin sida som fungerade alldeles utmärkt om man ligger på lä sidan.. vilket jag gjorde :) First Class är ägarhytten som ligger längst akteröver och där härskar kapten.. en jättehytt med egen toalett och alla bekvämligheter så som tv och och ett instrument så han kan ha koll på oss som framförde Ellen då skepparen vilade..

Vilade och vilade... Skepparen har dessutom en annan plats där han kan vila ut.. platsen fick snabbt namnet "Hökens Hörna" för där kunde han följa diskussioner i sittbrunnen och komma med små inlägg som passade honom bra...
(utan att han deltog i diskussionen).Under tredje dygnet avtog vinden och vi var tvungna att "ladda batterierna" för att komma i hamn i La Coruna.. vi hade en lång dag då vi bland annat började med att tappa fallet till Genuan vilken jag fick det stora förtroendet att plocka ner...i sjöhävning.. och en vacker men enkel sjöbegravning av fartygets egen fågel Robert. Robert anlände till oss sent på kvällen 150 nm från kusten.. han bodde hos oss en natt men valde sen att sluta sina dagar på jorden här oss. Han begravdes på en special plats på 5000 meters djup.. alla tankar går till Robert och hans familj..

Slutligen kom vi fram efter 83 timmar till sjöss och besättning förtöjde Ellen på bästa platsen i La Coruna inre hamn där hon fick en välbehövlig vila och en ordentlig sanering både inombords och utombords.

Tack för en fantastisk resa, den kommer jag alltid att minnas för nästa gång är det min egen tur att ta mig över Biscayan i en egen båt på väg mot mina drömmars resa. Långfärdssegling är verkligen en upplevelse och jag hoppas snart få kasta loss och segla mot egna mål.

I morgon bär det av..

till Irland, där skall jag ta mig till Royal Cork Yacht Club världens äldsta yacht club. Jag skall mönstra ombord på segelbåten S/Y Ellen en Najad 460 och vi skall segla över Biscayabukten ner till Spanien och La Coruna. En utmaning och en fantastisk dröm att få ge sig i kast med dessa vatten som kan vara otroligt otrevliga. Biscayan är Atlantens bukt mot Europa där havs djup går upp från 1000 meter till 50-100 och ger enorma vågor om vi har otur. Vi är 4 pers som med denna fina båt skall ta henne ner mot varmare bredgrader. Ellen forsätter sen sin resa ner mot Kaniarieöarna och vidare till Väst Indien.. Jag mönstrar av i La Coruna.

Följ gärna vår resa.

http://live.adventuretracking.com/ellen

Happy sailing...

Josephine af Napoleonviken...

Semestern fick ett snabbt slut och därefter har jobbet tagit all min vakna tid... men vi har förflyttat Josephine per motor två helger i rad.. till Nappeviken. Denna underskattade vik har nästan allt. Vi kan tycka det är rätt skoj att ligga och njuta av spektaklet i någon hamn eller vik ibland.. Det var någon som uttryckte namnet "3-fas viken" för det är väl det ända som saknas.

Napoleonviken norr om Små Dalarö i höjd med Tyresö ligger perfekt i fråga om avstånd från"basen", 2,5 tim så ligger man fastgjuten i kaj. Passar oss bra efter en tuff vecka på jobbet. Låter lite tråkigt men under åren har man sett de flesta klipporna i skärgården och skall man bara ut någon helg så känns det som man få mest valuta för nedlagd tid att parkera i närheten. Visst man missar själva seglingen det är trist men vi har ju seglat fram och tillbaka över östersjön i år så vi har nog fått vår vind i seglen. Sen har vi ju så klart våra små matroser som gärna vill fiska, bada och leka och då hamnar man för eller senare i Nappeviken, som bortsett från alla detta är extremt skyddad särskilt för vindar från V-N-O men man kan även hitta skydd för Syd..

Här träffar man de mest märkliga människor...

Vi har legat två hela helger i Nappeviken tillsammans med vänner från olika båtar och båda helgerna har det intagits kräftor i stora lass med tillhörande ädla drycker. Första helgen fick vi oxå uppleva ett rejält åskoväder mitt i natten. Otroligt mäktigt när hela viken lyser upp och mullret dånar mellan bergen..

Vinden vänder och ökar..och slutet kommer snabbt

En vacker syn när vi lämnar Gotskan och går ner mot Lauterhorn. Halvind 8 m/s... och Josephine får sträcka ut sig i Gotska Sjön..

Här trivs vi bäst hela familjen inklusive Josephine, liggande på svaj invid östersjöns vackraste lilla ö. Sittande på stranden i skön "brasse-stol" med ett glas vitt i handen. Barnen lekande och solen värmande. Men allt har ett slut så även denna semester. Vi lyckades släpa ihop 600 Nm, inte så mycket men med tanke på vädret så var det skönt att ligga stilla och bada och sola. Vi sammanfattar året semestersegling som den bästa vi haft. 4 veckor till sjöss utan en droppe regn. Vi hann med Fårö där vi aldrig varit och så Ut Fredlarna, tack för det.... min inna det var slut han vi med en ofrivillig nattsegling från Bokö-Storö då vinden väckte oss 04.00.. och vi fick motorisera upp till Träskö Storö. Där var det trångt så vi fick en liten avslutnings svajning..

Detta är min bror..

Pelle skruvar isär taxen Sams koppel och har rengöring efter att kopplet och Sam varit på Gotska Sandön och en del av sanden hade hamnat i kopplet...

Ut Fredlarna... vilket ställe!

Efter hysterien i Sandhamn, var det hög tid för lite naturhamnar. St: Nassa kändes som en lagom dags etapp efter alla långa ben. Abbe frågade om det fanns pool på Nassa.... vart är vi på väg? Vi hade en fin och lugn segling upp mot Nassa. Där tilltog vinden och skulle öka under kvällen mot hård sydlig. Väl inne i Nassa konstaterade vi att där man ligger bra för sydligt var det fullt.. (oväntat..) Så nu var det bara att sätta kurs mot nya mål. Ut Fredlarna någon timme norr om Nassa blev vårt mål. Vi hade aldrig varit där så det var extra spännande att besöka en ny hamn i Stockholm skärgård, för det sker inte så ofta. Jag blev lite förälskad och kände att jag hittat en oas, för där låg inte många båtar och det kändes lite privilegierat att få en så fin ö nästan för sig själv

Här ligger vi och myser i vår ensamhet..

Nynäshamn vs Sandhamn.. det är frågan det..

Viamare Sea Club i Sandhamn är riktigt bra för barnfamiljenr.. här kan barnen bada pool och föräldrar kan vältra sig i baren....

Sandhamn är alltid kul att komma till om man har överseende med extremt dålig service och dåligt underhåll av anläggningen. Kass personal och inget fungerar men sen så... Man kan ju alltid köpa en ny KSSS flagga till det facila priset av 695 kr!!! Kan max kosta 2 kr att producera. Men här var det dax för ännu ett resturangbeök på Seglarresturangen vilket var positiv överraskning.

Det går att bada även i Nynäshamn

Nynäshamn är ett liten smultronställe... här finns förutom Systembolag och lite andra butiker så också Fiskbutiken där man kan köpa rökta räkor vilket varmt kan rekommenderas. Vi låg kvar en dag extra då familjen Lundgren kom på besök i sin sprillans nya Dufour 405. En superfin båt som får en att fundera på meningen med att driva vårt lilla skepp. Detta försvinner dagen efter då vi går ut mot Huvudskär och vinden ökar till 14 m/s och hon tar oss majestetiskt upp mot Sandhamn där Stenka ligger.

Vi drog upp ankaret och satte kurs mot Nynäshamn. En segling som med tiden blev rätt lång. 55 Nm tog 11 tim vilket ger 5 knops snitt fart. Sista timmarn gick vi för motor i bleket och besättningen sov gott. Vi förtöjde vid 01.30 och somnade ovaggade... Men fram kom vi.

Vi återvänder till Paradiset..Gotskan

Nu är det slut på Gotskan för i år, och divisionen splittrades och alla tog farväl för i år. Vilken tur vi haft med väder och vind och sällskap. Nu tar vi oss till civilisationen och och äter rökta räkor med aioli i Nynäs..

Trötta kids intar en DVD ombord på Josephine

Västra Strand fick slutligen sitt besök och vi låg här en dag. Sanden är helt magisk och vattnet var här 28 grader!!! Kändes nästan fel..

Invasion? Svaja Stenka och Josephine intar Franska Bukten för lite strandmys..

Man kan troligtvis ha det mycket sämre. Nu svajande vid Franska Bukten som varmt kan rekommenderas. Näst bästa sanden på Gotskan

Åter i sin bästa position liggande på svaj mitt i Östersjön invid milslånga sandstränder..

Skepparens hustru tar gärna rodret och då går det alltid lite fortare av någon udda anledning.

Divisionen i kolonn

Liten trött skeppsgosse vid namn Abbe lurar in i sittbrunnen

Efter några fantastiska dagar i ett kokhett Visby..står frågan vart skall vi ta vägen...? Böda på Öland kanske... Nä ...där kommer vi bara sakna Gotskan... varför inte återvända? Sagt och gjort vi kastar loss en eftermiddag vid 4 tiden och sätter högsta fart i en skön slör norrut mot Gotskan.. ca 60 Nm..